Etikettarkiv: recension

Låt vargarna komma

Har lyckats läsa en bok till, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Jag har läst om den på Bokhora för länge sedan och blev sugen på att läsa den eftersom den recenserades att vara i samma klass som The fault in our stars. Och den var fantastisk!

Jag har skjutit upp att läsa Låt vargarna komma för jag har varit rädd för att den skulle vara alldeles för sorglig. Men jag tycker att fastän den har döden som grundläggande handling, handlar den också om kärlek och vänskap. Den handlar om livet helt enkelt. Livet i början av tonåren när allt är nytt och ganska obegripligt emellanåt.

Nu när jag själv har barn hoppas jag att jag inte glömmer bort hur det är att vara tonåring. Jag hoppas att jag kan vara en förstående förälder när den dagen kommer. Även om det finns en inbyggd konflikt mellan föräldrar och tonåringar.

Jag gillar Låt vargarna komma mycket. Jag gillar att den tar upp flera sorters kärlekar: till föräldrar, till syskon, till vänner och till pojk-/flickvänner. Den är spännande, lycklig, sorglig – den innehåller allt en bra bok ska ha. Jag rekommenderar den varmt.

40 Constant reader

Jag har läst Linda Skugges bok 40 – constant reader. Och jag gillar den.

Linda Skugge är så arg. Det förstår en inte bara på texten utan också hur den är skriven. I aggressiva meningar. För mig som inte ofta blir arg på människor utan tänker att alla gör som de vill, är det annorlunda ingång till situationer. Jag känner inte igen mig men jag gillar det ändå. Som Linda Skugge skulle ha skrivit.

Hon skriver också om ”Linda Skugge” och Linda Skugge. Om den privata och offentliga personen. Jag blir nyfiken på att läsa mer om henne och vad hon tycker och tänker. För jag tycker boken börjar mitt i och jag vill gärna veta vad som hände innan den skrevs.

Boken ger också läsinspiration med alla citat och referenser. Jag som inte har läst så mycket på sistone blir lässugen. Boken är också föredömligt kort för att en småbarnsmamma ska hinna läsa ut den på en dag.

Nattfilm

Nu har jag läst ut Nattfilm. Den var spännande. Jag ville läsa mer och mer. Till ungefär 100 sidor kvar. Där hade den kunnat ta slut. Jag tröttnade på alla vändningar och vridningar som aldrig tog slut.

Som läsare blev du presenterad för två alternativa lösningar på gåtan. De dök upp parallellt och ökade spänningen och konflikten. Vilken är rätt, den rationella vetenskapliga lösningen eller den mystiska magiska?

Sammanfattning:
Bra bok med låååångt upplösning. Kortare upplösning hade gjort boken ännu bättre, tycker jag.

Men jag är sugen på att läsa Pessls andra bok. Lägger till den på läslistan.

Sju jävligt långa dagar

DN har gett bort sju e-böcker i sommar till sina läsare. En av dem var Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar. Jag har hört talas om Tropper från flera håll bland annat på Bokhora.se och det har varit mest positivt så jag tänkte att jag skulle läsa boken.

Det är en lättsamt skriven bok med mycket roliga detaljer och en lätt ironisk ton. Den handlar om Judd och hans familj. Boken inleds med att Judds pappa dör och han får veta att pappans sista önskan var att de skulle sitta shiva i sju dagar. Så han beger sig hemåt för att delta. Han har tre syskon, en syster och två bröder, och de har alla ganska komplicerade relationer till varandra. Att mamman sedan är expert på barnuppfostran blir som en knorr på alla konflikter i familjen. De undrar alla hur de ska kunna vara sju dagar under samma tak utan att slå ihjäl varandra.

Dessutom har Judd precis blivit lämnad av sin fru, som är otrogen med hans skitstövel till chef. Han är inte precis på topp. Bor i en källare hos en kinesiskt par som han bara hör när de spolar i toaletten, men aldrig ser. Judd är på botten och är inte redo för välmenande råd från familjen. Inte redo att vistas i samma hus som dem i sju jävligt långa dagar.

Det är en bra bok. Det är bra driv och konflikterna ger en spänning som gör att jag vill bläddra fram nästa sida och ta reda på hur det går. Jag gillar Troppers dialoger och den bitska tonen mellan syskonen som säger sanningen hur ont och illa den är. När jag har 100 sidor kvar börjar jag undra hur det ska sluta. Hur Tropper ska få ihop slutet. Jag tycker inte han får ihop det, tyvärr. Jag tycker att slutet blir platt och trist. Kanske tänker han sig en fortsättning och därför blir slutet som det blir.

Sammanfattningsvis: bra bok men blekt slut. Jag rekommenderar den nog ändå, trots slutet. Den handlar om en fantastisk familj som får en att tycka att ens liv är rätt bra ändå. Det kunde helt klart varit värre.

Stolthet och fördom

Ikväll var det dags igen för bokcirkel. Den här har inget namn så bokcirkeln får den heta. Vi hade läst Jane Austens Stolthet och fördom i en nyöversättning av Gun-Britt Sundström som kom 2011.

Jag har inte läst så många klassiker och inte heller den här. Jag gör mig inte så bra under tvång så den påtvingade klassikerläsningen från skolan har förstört det lite grann. Men det börjar väl bli preskriberat nu.

Jag hade inga problem att ta mig igenom Stolthet och fördom. Den var lättläst och en intressant historia. Det som var mest spännande, tycker jag, var hur de levde i början av 1800-talet då boken skrevs. Det var väldigt viktigt hur en uppförde sig och hur ens familj betedde sig. Huvudpersonen Elisabeth hade det inte lätt med en mamma som pratade oavbrutet, två småsystrar som bara sprang efter officerare och en far som inte brydde sig om de sociala koderna. Och inte hade de några pengar heller. Dessutom är egendomen de bor på fideikommiss och ska ärvas av en kusin. Hur ska hon bli gift?

Hon har iallafall bestämda åsikter om hur en man ska vara och att hon vill gifta sig av kärlek. Hon tackar nej till kusinens frieri. Det tyckte jag var intressant att en kvinna faktiskt kunde tacka nej tio en man. Men det framgår också att Elisabeth är uppfostrad att tänka in status och ekonomi i sitt val av livspartner.

Hon blir till slut kär i Mr Darcy. Kärleken kommer först när hon får se hans gods Pemberly, då förstår hon att hon älskar honom. Det känns märkligt att det är egendomen som utlöser kärleken och inte personen. Kanske ligger det i hennes uppfostran att ta in fler aspekter än bara om du är kär i personen eller inte. Märkligt, säger jag.

Juliet naked

Igår var jag på Drakflygarna, en av mina två bokcirklar. Vi hade läst Juliet naked av Nick Hornby. Den handlar om ett par där killen har ett osunt förhållande till en artist som gjorde ett album och sedan försvann. Flickvännen får stå ut med att leva i artistens skugga. Boken börjar på en USA-semester där de åker till platser artisten har varit. Bland annat besöker de en toalett. Say no more.

Boken var OK. Jag ville läsa vidare och få veta vad som hände. Men när någon frågade mig om vad boken handlade om hade jag svårt att komma ihåg det några veckor efter att jag hade läst ut den.
En av mina bokcirkelvänner tyckte att bokens idé var riktigt bra men att Hornby inte lyckades genomföra den helt. Och jag tycker nog likadant. Idolyrkan och vad det gör med människor är intressant.

Tyvärr var slutet inte särskilt bra och det förlorar alltid boken på, tycker jag.

Lite kuriosa också: Hornby har fått en Oscar för bästa manus för filmen An education.